Tillbakablickar.
Julen är över (ungefär), jag blev totalsänkt av gårdagens Doctor Who, och året 2013 är snart slut. Allt känns grått.
Perfekt tillfälle för att blicka, och längta, tillbaka!
För två år sedan idag var vi vid den här tiden på väg mot New York. Hela annandagen gick åt till resan, och känslan när vi äntligen var igenom alla säkerhetskontroller och fick andas den första USA-luften var fantastisk. Vi stötte ju visserligen på lite problem med lägenheten vi hade bokat men som inte fanns, och med lägenheten vi fick istället som efter ett par dagar varken hade ström eller varmvatten, men bortsett från de detaljerna var veckan då vi bodde i Hell's Kitchen bland det häftigaste jag varit med om i hela mitt liv.
Första morgonen när vi fick se staden i dagsljus. Frukostarna hos Johnny/Giannis på City Light Diner, alla butiker vi hade längtat efter, Five Guys Burgers, Central Park, World Trade Center och Frihetsgudinnan som vi bara såg på håll men det gick bra ändå, nyårsmiddagen i restaurangen nedanför vår lägenhet, Times Square, tunnelbanan, Yellow Cabs, Apple Store på 5th avenue, Brooklyn Bridge. Manhattan är precis vad man förväntar sig, och precis vad man vill ha.
Eftersom inte min kamera fungerade har jag samvetslöst snott bilderna från vår resegrupp på Facebook, och jag hoppas att mitt resesällskap inte misstycker.
För drygt två och ett halvt år sedan såg jag mitt första avsnitt av Doctor Who. Referenser till serien fanns precis överallt på nätet och flera personer jag följde på twitter pratade om det. Själv ogillade jag flera av skådespelarna och tänkte att serien mest verkade fånig och irriterande. Men så tog nyfikenheten överhanden, och jag bestämde mig för att ge "första" avsnittet en chans. Rose, hette det. Några minuter in i avsnittet dök Doktorn upp och sa åt 19-åriga Rose att springa. Run. Och sen var jag fast. Att börja se på Doctor Who var som att bli kär. Inte i någon speciell karaktär eller skådespelare, utan i serien som helhet.
Det tog mig ungefär tre veckor att se fem och en halv säsong, och sedan var jag ikapp. Det var då det jobbiga började... För sedan dess har det bara släppts en och en halv säsong, och vi Whovians har väntat, och väntat, och längtat, och väntat, och väntat. Under nästan hela den här tiden har Matt Smith varit Doktorn, men igår tog hans saga slut. Den Elfte Doktorns tid är avslutad, och nu tar den Tolfte vid. Nu och nu, förresten, det dröjer till slutet av sommaren innan vi får lära känna Peter Capaldi som Doktorn. Mer tortyrmässig väntan alltså.
Min Londonresa i November i år var också alldeles fantastisk, men den dokumenterade jag ganska ingående under tiden jag var där, så jag nämner den bara i förbigående som något annat jag längtar tillbaka till.
Ett år tidigare var jag i London för första gången. Då hann vi se Big Ben (på väldigt nära håll), London Eye, Buckingham Palace, en Sherlockstaty utanför 221b Baker street och en Sherlockvaxdocka inne på Madame Tussauds. Bland mycket annat.
Men vet ni vad? Man kan inte bara längta tillbaka. Man måste se framåt också, och då är det viktigt att ha saker att se fram emot.
Den förste januari kommer äntligen Sherlock tillbaka, och det har jag väntat på i två år. Cumberbatch, Freeman, Gatiss. Vad kan gå fel? Här är en minisode (Thank you, Moffat!) som förberedelse för oss som längtar.
Den elfte januari blir vi bjudna på Falkenbergsrevyn och middag på Grand. Tack Konsum!
Den förste februari har Jenny Stoned releasefest för plattan The Waster. Stolt trummis-syrra här!
Den åttonde februari får jag se En skam för Sverige på Kungsbacka Teater. Magnus Betnér och Soran Ismail. Fantastiskt bra julklapp som jag inte alls hade väntat mig. :)
Den åttonde mars tar vi en tjejhelg i Göteborg med släkten. Vi går på musikal (Jesus Christ Superstar med Ola Salo i huvudrollen) och bor på hotell. Gothia Towers, till och med. Lyx!
Någonstans under våren eller sommaren skulle jag hemskt gärna vilja klämma in en Londonresa också, men vi får väl se.
Och innan vi förstår vad som har hänt så är det Augusti och Doktorn kommer tillbaka.
Jo. 2014 blir nog ett bra år.
I min kalender står det Jesus den 8 mars:)