jos

 

Jag var på bio igår, och såg Thor: The Dark World. Eftersom den första Thor-filmen var ganska dålig och Avengers Assemble var riktigt bra, så visste jag inte alls vad jag skulle vänta mig. Fast jag hade höga förväntningar på Loki, eftersom han varit höjdpunkten i de två tidigare filmerna. 

 

Så jag blev faktiskt besviken när det visade sig att 95% av hans repliker var uppenbart skrivna för att framkalla skratt. Han är en rolig karaktär, men att gå från storskurken i Avengers till blek comic relief i denna är inte okej. Lokis frisyr har också blivit löjligare för varje film, nu liknar den någon typ av hockeyfrilla. När man i några sekunder såg honom utan illusioner och tricks så hade han fluffigt, lockigt hår och såg urmysig ut. Synd att han inte fick behålla den stilen en stund till. 

 

Någon som däremot hade läcker frilla var Malekith - svartalven som var filmens skurk. Jag har inget dåligt att säga om honom, men det kanske beror på Christopher Eccleston som spelade rollen. Han var sig inte precis lik om man är van att se honom som den nionde Doktorn, utan det här var en helt ny sida av honom. Kul! 

 

Thor var Thor. Där har det inte hänt så mycket. Det sämsta med honom är hans dumma romans med Jane Foster som är SÅ FÅNIG. Fyyyy vilken tråkig karaktär! Hon har dessutom fått mig att ogilla Natalie Portman, vilket jag inte trodde var möjligt. Blä.

 

Hennes praktikant Darcy, och Darcys praktikant Ian, är roliga och hade nog räckt som comic relief om jag fick bestämma. Så hade Loki kunnat vara the god of mischief istället för hovnarren. Chris O'Dowd dök också upp i ett par scener, och han är ju så naturligt rolig så man skrattar nästan så fort man ser honom. 

 

Många av skådisarna i filmen är amerikanska men försöker prata brittisk (engelsk) engelska och misslyckas. Detta var ett problem även i den första Thor-filmen. Dessutom ganska inkonsekvent, då alla hade en egen version av dialekten. 

 

Det börjar bli lite uttjatat med sönderslagna storstäder i den här typen av filmer, men det kanske är så enkelt som att den breda massan vill ha det så. Och det verkade faktiskt som att resten av salongen var supernöjd med filmen, och de skrattade oftast högt åt Lokis "vassa kommentarer." 

 

Netflix och deras dåliga översättningar, och mitt eget lilla översättningsprojekt, har gjort mig ännu mer uppmärksam på felaktiga undertexter. The Dark World hade ett solklart exempel när det gäller dålig koll på sammanhanget. Loki blev hotad till livet av flera av Thors vänner, och sa något i stil med "evidently there's a line," som i "du är inte den ende som vill döda mig - ställ dig i kön." Översättningen blev dock istället "det finns tydligen en gräns." Folk skrattade ändå. Kanske för att de hörde och förstod vad han sa, kanske för att skoj-Loki sa något skojigt. 

 

 

På det stora hela gillade jag ändå filmen. Malekith var en intressant fiende. Den stora fightscenen på slutet var häftig. Stan Lee gjorde sin cameo. Stellan Skarsgård var byxlös. Den lilla epilogen/teasern/eftertextscenen lyckades som vanligt få mig supertaggad för nästa film. Där såg vi verkligen en lovande intressant karaktär!

 

Före filmen fick vi se trailern för The Hunger Games: Catching Fire. Jag fick en liten klump i magen samtidigt som jag inte kunde sluta rysa. Minns hur otäcka delar av boken var, som när en av karaktärerna våldsamt torteras - och det fick man en liten glimt av i trailern. Arenan i boktrilogins andra del är verkligen häftigt utformad och jag hoppas så att den inte förändras i filmen.