LOST
Alltså... Lost. Det finns liksom inte riktigt något som kan mäta sig med Lost. Det var en så speciell upplevelse att följa serien från början till slut, att diskutera och fundera alla mysterier och frågor (och svar) som dök upp under de sex säsongerna.
Jag blir alltid lite sur när folk säger att det spårade ur efter ett par säsonger, att det blev så konstigt efter ett tag. Grejen är ju att det var konstigt från första början... De sköt en isbjörn i djungeln och ett mystiskt gigantiskt monster drog ut den skadade piloten genom vindrutan i cockpit i första eller andra avsnittet, och tidigt i säsongen fick vi reda på att en rullstolsburen man magiskt hade blivit helad i samband med kraschen. Sen har vi spöket som ledde Jack till vattenkällan, förstås, också tidigt i första säsongen.
En sak som är intressant med serien är hur annorlunda man upplever karaktärerna andra (och tredje och fjärde...) gången man ser serien, när man vet deras backstory och man vet hur de utvecklas under tiden på ön. Det är så tydligt i början vilka man ska ogilla och vilka som ska spela hjälterollen, men när man redan "känner" karaktären sedan innan så är det lättare att se förbi det och ha mer förståelse för hur någon beter sig (eller tycka att någon är en idiot fast att hen var en favorit första gången).
Hur som helst. Lost. Hur beskriver man egentligen Lost?
En ensembleserie där varje karaktär i gruppen bidrar med något unikt och där det är just karaktärerna som är det viktigaste i serien. Mysteriet och intrigerna är såklart också viktiga beståndsdelar, men karaktärerna och hur de alla är sammanbundna är ändå det som fastnar i minnet. En grupp främlingar (?) är med om en flygplansolycka och måste överleva på en ö någonstans i Stilla havet (?). Ön visar sig bära på nästan lika många hemligheter som överlevarna...