Bråvalla=Bravalla

Det här blev väldigt långt och klockan är jättemycket, så jag har inte korrläst. Vänligen ha överseende.
 
Festival, alltså. Det är något magiskt över att kunna slänga bort allt man normalt gör i sitt vardagsliv och istället bara... vara ute, äta skräpmat, lyssna på musik. På Bråvallafestivalen var det dessutom ännu enklare att inte bry sig om något, för tack vare ett litet chip på armbandet behövde man inte ens ha med sig plånboken. Eller kort. Eller kontanter. Bara chippet. Och man behövde inte tänka på att spara mobilbatteri eller lämna in telefonen på laddning. Istället kunde man hyra en bärbar laddare och vakna upp med en fulladdad telefon i tältet på morgonen... Fantastiskt. Laddaren fick man dessutom ta med sig hem sen. Kunde knappast vara bättre. 
 
Men utanför de där tekniska nörddetaljerna, så var det ju som sagt festival också.
 
Jag förberedde min packning dagarna innan vi åkte, men kunde inte fylla väskan förrän onsdag eftermiddag när alla kläderna var tvättade och torra. Carro och Linnea kom och hämtade mig och Emelie och all vår packning efter klockan tre. Vi stannade i Kållered och köpte partytält, och sedan i Jönköping för matpaus på Max. Eller kanske Burger King. Jag kommer inte ihåg. Burgare åt vi i alla fall. Det ryktades om timlånga bilköer för att komma in på festivalområdet, men det märkte vi inte av alls när vi kom fram. Släpade med oss så mycket packning vi kunde, och gick för att byta in biljetterna mot armband. Inte helt rätt tänkt, men det gick. Trötta som tusan vandrade vi genom den stora campingen för att hitta en plats åt vårt partytält och de två sovtälten. Nästan hela vägen igenom och till andra utkanten. Där fanns en bra plats, och där reste vi våra tält. Åt lite riskakor med mjukost. Drack lite cider. Slocknade. 
 
Dag två var så härlig! Det var fint väder och jag kunde ha min nya hatt. :) Vi dekorerade partytältet (tyvärr var det ingen av oss som tänkte på att fota resultatet...) med silvertejp och tuschpenna. Spelade UNO med ett par av grannarna. Lovisa kom med buss och joinade oss. På kvällen gick vi in på festivalområdet och såg ett gäng spelningar. Tror det var Dropkick Murphys, lite Nina Persson (fast henne hörde jag bara), lite lite Imagine Dragons, lite Jake Bugg, lite Iron Maiden. Mycket mat. Jag gav upp tidigt och gick och la mig vid tolv.
 
Fredagen började också superbra. Vi hängde i campet och spelade frågespel, det var varmt och skönt och precis som man vill att det ska vara på festival. Nyttig frukost och sånt, ni vet. 
 
 
Men så började det blåsa. Och regna. Och åska. Partytältet knäcktes lite här och där, och vi stod i varsitt hörn och försökte hålla emot vinden. Till sist kände vi att åskvädret var lite väl nära, så vi slet ner tältväggarna och släppte taget om stängerna. Gick in och la oss i våra sovtält. Jag var jättekissnödig. 
 
Alla kände nog när blixten slog ner precis i närheten, bara några hundra meter bort. Det har ni säkert redan läst om, allihop. 
 
När vi vågade oss ut igen (eller när kissnödigheten började bli olidlig) såg det ut såhär i vårt fina camp. :(
 
 
Grannarna med soptunnan klarade sig inte heller så värst bra, som synes... Vi delade på pinnar och silvertejp och fick till slut upp varsitt partytält igen, och de höll sig uppe resten av festivalen. När vi skulle sätta upp våra väggar igen var dock tejpen slut, så vi fick klara oss med bara taket. 
 
Vi fick besök av en stor och läskig trollslända som verkligen inte ville ge sig av. Den flög omkring vid våra fötter trots livsfara, och satte sig till sist på vår sopsäck för att dö. Tror vi. Den var väldigt stilla resten av dagen i alla fall, även när vi petade på den. 
 
 
Vädret lugnade ner sig lite framåt kvällen, och vi spenderade ett helt gäng timmar inne på festivalområdet. Såg nog lite av The Kooks-spelningen, The Hives var fantastiska (Pelle crowdsurfade på en sittande publik och de hade en ninja på scenen), Mando Diao var konstiga men bra (och den ena sångaren såg (åtminstone för dagen) ut som en blandning av Theon Greyjoy och Daryl Dixon), de flesta av oss struntade i Veronica Maggio (mat är viktigare) och missade därmed Håkan Hellströms gästspel, och Kings of Leon var bra men ganska tråkiga. 
 
Klockan tolv lämnade jag resten för att få en hyfsad plats på Placebos spelning som skulle börja en halvtimme senare. Inte mycket folk framför scenen. Jag spanade in mikrofonstativen och placerade mig så nära det lägsta som jag bara kunde. När klockan började närma sig halv ett och alla ställde sig upp lyckades jag på något sätt hamna med bara en (och då och då två) person(-er) framför mig. En svarthårig figur dök upp på scenen och fotade oss med sin iPhone. Alla fattade att det var Brian, trots att han gömde sig bakom telefonen (nästan så liten är han, faktiskt). Han har inte lagt upp publikbilden på deras instagram ännu, dock. 
 
Tonårskänslorna började smyga sig tillbaka, jag stod och trängdes och var så himla glad över att vara SÅ NÄRA. 
 
Och så gick bandet äntligen upp på scenen. Brian var så himla fin, och jag stod och stirrade på honom i nästan en och en halv timme... 
 
 
Han var inte speciellt pratsam, dock. Han sa egentligen bara "tack" och "tack så mycket" tror jag. Kanske pratar han mer i andra länder, men i Sverige låter han Stefan sköta snacket... Kanske. Stefan var inte heller så kul. Men det kändes lite skönt att han uttalade Placebo på svenska, för då kan jag med gott samvete fortsätta med det. 
 
De spelade mest nya låtar, förstås. Som jag inte riktigt kunde. Några äldre också. Som jag inte riktigt kunde.. längre. Det var hur som helst en riktigt härlig upplevelse att bli sådär tonårsexalterad på konsert igen, det var längesen sist. Alltså, Brian Molko. Så himla fin. <3
 
Efter sista låten följde jag min nya single serving Placebo-vän till hennes camp, och gick och köpte mat. MIna vanliga vänner var kvar på området, så jag tog med mig mat och stol till grannarna och slog mig ner. Två av dem var våra UNO-gäster från dagen innan. Härligt gäng! Putte försökte övertala Fille att sjunga, men Fille hade gått och lagt sig och deras gitarr var stulen. Resten av mitt camp dök upp efter en stund, och det fortsatte likadant tills det började ljusna och vi gav upp. 
 
Lördagen startade vi med ett möte hos Mia, KP, Isak, och resten av Camp Varberg. Ämnet: Åka hem redan ikväll? Slutsats: Ja. 
 
 
På vägen tillbaka köpte vi frukost i olika former, och försökte ha det mysigt i vårt sönderblåsta camp. Packade ihop våra grejer och lastade in ungefär allt i bilarna, och gav oss in på festivalområdet igen, där vi egentligen inte ens såg en enda spelning. Vi åt massor. Igen. Försökte hitta andra Linnea som vi inte lyckats hitta under hela festivalen... Gav upp. 
 
Klockan sex lämnade jag mina vänner i Camp Coop (och en från Pressbyrån) och mötte upp familjen P för en tidig hemresa. Lite småtrist att missa The Offspring och Bastille, men SÅ SKÖNT att komma hem och duscha, tvätta håret, och somna i sängen. Så skönt att slippa fuktiga kläder och ett kallt tält. Så värt det. Resten av CC(oefP) åkte ett par timmar senare.
 
Slutbetyget för hela festivalen: Riktigt bra! Det enda jag hade velat ändra på var vädret. Men det går ju inte. Det enda vi kan göra är att hoppas på bättre väder nästa år. Då åker vi igen. :)
Dagbok, Musik | Alfie Allen, Bastille, Brian Molko, Bråvalla, Bråvallafestivalen, Daryl Dixon, Dropkick Murphys, Game of Thrones, Håkan Hellström, Imagine Dragons, Iron Maiden, Jake Bugg, Kings of Leon, Mando Diao, Nina Persson, Norman Reedus, Placebo, Stefan Olsdal, The Hives, The Kooks, The Offspring, Theon Greyjoy, Veronica Maggio | |
#1 - - Carro:

"Fille, sjung då!!!!" Hahaha😄 25-27 juni 2015, bokat!

Svar: Fille. Sjung! 😄
Josefin

#2 - - Mia:

Åh jag har bilden av två överförfriskade herrar 46 år unga i mitt sällskap som lyckligt sjunger; Låt Napalmen regna ner efter Raubtbiers konsert. Suck. 😜

Svar: Jag kan föreställa mig!
Josefin

Upp