Catching Fire och lite annat.

Vilken härlig dag jag har haft! Jag vaknade visserligen cirka 05:20 och var "pigg" men var inte så sugen på att gå upp då... Lyckades somna om litegrann till slut. Hann både duscha och titta på The Five(ish) Doctors Reboot innan jag behövde gå till tvättstugan, och efter det spenderade jag större delen av dagen i soffan med Doctor Who. Första halvan av säsong sju. Snyftade lite i slutet på både första och "sista" avsnittet. Och på lite fler ställen. Mycket känslor i Who. Om jag har tur så får jag ett paket från amazon om en vecka, med The Day of the Doctor och lite annat som jag beställde för ett par månader sedan. 
 
Jag lagade mat och diskade också, faktiskt. Och målade naglarna. 
 
Halv (...eller snarare kvart i) nio ikväll fick jag äntligen se Hunger Games: Catching Fire! Åh, den var så bra. Nu var det över ett år sedan jag läste boken, men som jag minns den så var filmen en väldigt bra tolkning. Jag märkte någon liten skillnad, men det var ingenting som störde. Under nästan hela filmen satt jag och mådde dåligt för jag visste vad som skulle hända. Längtar redan till nästa film! Tredje boken var ännu hemskare, så det lär bli en stark och jobbig film. 
 
Imorgon: Utflykt till Göteborg, till bland annat The English Shop. :) 
Dagbok, Doctor Who, Film | Catching Fire, Doctor Who, Hunger Games, The Day of the Doctor | | Kommentera |

Ett helt gäng med suddiga bilder.

Jag orkar inte sortera och fixa, men här är alla bilder jag tog i söndags. De flesta är suddiga och jättedåliga, plus att min mobil har nåt skräp på linsen. 
 
Bilderna jag tog med Matt och Jenna kanske jag lägger upp en annan gång, när jag har scannat dem. 
Dagbok, Doctor Who | Doctor Who, Jenna Coleman, Matt Smith | | En kommentar |

Tillbaka i vardagen.

Sista dagen i London gjorde jag inte så mycket. Duschade och gjorde mig iordning, åt frukost, packade. Checkade ut tjugo i tolv ungefär, och åkte in till Paddington för att lämna min väska. Efter det var planen att åka till Forbidden Planet, gå på Sherlock Holmes-museum, och äta på Five Guys. Kände redan i söndags att jag kunde hoppa över FP, för jag hade ändå handlat i deras bås inne på Who-mässan. Åkte direkt till Five Guys istället, och beställde en burgare med "little" fries. Alltså en normalstor pappersmugg fylld, plus lika mycket till. Burgaren fick jag ner (den hade jag ju längtat efter sen vi var i Orlando, så den kunde jag inte lämna), men orkade inte mer än en tredjedel av mina pommes... Det var i alla fall precis så gott som jag kom ihåg det. Brydde mig inte om att gå till 221b Baker Street heller, jag var alldeles för trött och stressad. Tänkte "äh, jag tar det nästa gång." Så jag åkte tillbaka till Paddington, hämtade väskan, och satte mig på första bästa Expresståg mot Heathrow. Flygplatserna och flygplanen bjöd inte på speciellt mycket spänning. Jag kom hem i alla fall. Det var skönt. 
 
Igår jobbade jag, och var jättetrött hela dagen. Kollade lite Vem vet mest, Sherlock, How I met your mother, och The thick of it (because Peter Capaldi) på kvällen. 
 
Idag har jag också jobbat. Trött. Satt och gäspade alldeles för mycket sista timmen. Sen var det kalas hemma hos Loke, som hade fått en hel del Who-grejer innan jag kom. Av mig fick han en TARDIS-plånbok, och en sonic screwdriver som Matt Smith höll i när jag tog kort med honom. Jag är riktigt stolt över att jag kom på en så bra idé. :)
 
Alex Day (musiker, youtubare, mångsysslare) postade detta på sin tumblr idag, och jag blev förvånad över att jag hade glömt det - för jag var på samma panel och hörde samma sak. Och det berörde mig (och alla andra) så himla mycket. Steven Moffat (huvudförfattare och showrunner för Doctor Who) fick frågan "can you imagine life without Doctor Who?" och på det svarade han:
 
It’s hard to talk about the importance of an imaginary hero. But heroes ARE important. Heroes tell us something about ourselves. History books tell us who we used to be, documentaries tell us who we are now but heroes tell us who we WANT to be. And a lot of our heroes depress me. But when they made this particular hero, they didn’t give him a gun, they gave him a screwdriver to fix things. They didn’t give him a tank or a warship or an X-Wing fighter, they gave him a call box from which you can call for help. And they didn’t give him a superpower or pointy ears or a heat ray. They gave him an extra heart. They gave him two hearts. And that’s an extraordinary thing. There will never come a time when we don’t need a hero like the Doctor.
 
Jag ville bara dela med mig av detta, för det är så fantastiskt fint sagt. 
 
Plus att jag insåg att Alex Day var i samma "grupp" som jag (tillsammans med några tusen till) och det är lite coolt. Synd att jag inte såg honom, hade så gärna velat säga hej. 
Dagbok, Doctor Who, Resa | Alex Day, Doctor Who, Five Guys, How I met your mother, London, Matt Smith, Peter Capaldi, Sherlock, Sherlock Holmes, Steven Moffat, The Thick of it, Vem vet mest | | En kommentar |
Upp