Semester är härligt.

Fast nu har jag bara två dagar kvar. :( Ska försöka göra så lite som möjligt, för det känns som jag har gjort massor av saker under de här fyra veckorna. Jag trodde jag skulle åka på trav på måndag eftermiddag/kväll, men idag fick jag reda på att jag inte behövs. Det känns skönt att jag själv kan bestämma vad jag ska hitta på på min sista lediga dag innan jag är tillbaka i verkligheten... Jobb tisdag till fredag, och funktionärsdag på Kungsbacka River på lördag. Det gör lite ont i mig. Jag vill ha mer semester.
 
Men det går ju inte. 
 
Idag har jag tittat på ölcupen, med stort intresse. Eller kanske inte så stort. Kanske inte ens lite stort. Fotboll, ni vet. Hejade lite på de jag känner, drack lite cider, brände mig på näsan och i pannan (fast det gjorde jag kanske egentligen igår men jag märkte det idag). Sen började det regna. Vi gick och handlade i regnet och ruset, och sedan återvände vi hem för grillning tillsammans med ett fotbollslag plus/minus några. Min sociala energibank blev totalt uttömd under kvällen och jag bestämde mig ganska tidigt för att jag inte orkade följa med på varken den lilla eller den stora festen.
 
Städade lite lätt efter att alla dragit vidare, och slängde mig i soffan. På tv visades den vansinnigt fåniga, men samtidigt dundersöta A Cinderella Story med dundersöta Chad Michael Murray och Hilary Duff. Den kunde jag förstås inte motstå. :) 
 
---
 
Hur mycket älskar man Capaldis skjorta här? 
 
 
Close up:
 
 
Spaceman! 
 
Det blir bra det här. Han blir en fantastisk Doctor.
 
Och när får jag det bekräftat? Om två veckor! Förhoppningsvis i Bio Roys salong, om jag bara lyckas få tag på biljetter. Älskar att Science Fiction Bokhandeln fixar visning även under denna "global simulcast".
 
Nu är jag trött på alla vis. Så det är nog läggdags. 
 
God natt. 
Dagbok, Doctor Who, Film, Jobb, TV | A Cinderella Story, Bio Roy, Chad Michael Murray, Doctor Who, Hilary Duff, Jenna Coleman, Kungsbacka River, Peter Capaldi, Science Fiction Bokhandeln | | En kommentar |

Olika saker.

Jag har semester, och min hjärna är i ledighetsmode, men jag tänker ganska mycket ändå. Till exempel har jag de senaste veckorna tänkt på detta.
 
Det finns så mycket dumma människor. Alltså, folk som inte har någon som helst uppfattning om sin omgivning. 
 
När jag åkte tåg för några dagar sedan hamnade jag några säten ifrån två tjejer i min ålder och den enes barn ~2-3 år. Barnet skrek av skratt, med skärande hög volym. Helt okej, jag förväntar mig inte att ett så litet barn ska ha någon typ av volymkontroll eller ens en tanke på det. Jag kände mig dock ganska irriterad på mamman, som fortsatte kittla barnet så hen skrek. Mittemot dem satt en annan förälder med ett barn i samma ålder. Barnen blev nyfikna på varandra och började så småningom springa fram och tillbaka genom mittgången tillsammans. Gulligt! Tyckte jag en liten stund. Tills barn 2 spottade på golvet och föräldern bara tittade på. Näe, inte okej. De fortsatte springa fram och tillbaka. När andra passagerare och personal på tåget behövde gå förbi hände det inte mycket hos föräldrarna, utan man fick försöka gå slalom förbi barnen. Suck. 
   
När barn 2 och hens förälder gick av tåget sprang barn 1 fortfarande genom vagnen, och stannade till då och då hos någon resenär och slog/nöp där hen kom åt. Likadant när ungen stannade vid cyklarna i tåget, hen drog och slog. Mamman? Jovisst, under nästan hela tiden sa hon åt sitt barn "Nej, nu räcker det, så får du inte göra, jajja," och så vidare. Om det hjälpte? Inte ens nästan. 
 
Till sist reste sig mamman för att fånga upp sitt barn och få hen att stilla sig. Barnet sprang fram och tillbaka, och mamman vandrade efter. "Nej, sluta nu." Hen satte sig med ryggen mot tågets dörrar. Alltså, dörrarna ut från tåget. OCH MAMMAN GJORDE INGET? SA INGET? Åh gud, jag hade blivit livrädd. Det är väl klart att dörrarna är låsta och inte ska kunna öppna sig, men jag vet ju hur det suger till ibland när två snabba tåg möts. Jag kanske är fånig. Jag vet inte. Jag tyckte i alla fall att det var otäckt. 
 
När vi närmade oss stationen hade mamman åtminstone sagt till barnet att akta sig för dörrarna, och sedan hämtat och satt hen i vagnen. Skönt! I högtalarna ropades det ut att tåget av någon anledning inte kunde köra hela vägen fram på perrongen med en gång, så det skulle dröja ett par minuter innan tåget stannade och vi kunde öppna dörrarna. Klart och tydligt. Mamman och hennes kompis stod framför dörrarna och tryckte på öppna-knappen, fast tåget fortfarande inte stannat helt. "Men varför går det inte att öppna? Har dörrarna gått sönder?" ÅÅÅÅÅÅÅHHH. 
 
Samtidigt kom en annan person fram, med sina två hundar. Barnet tyckte det var jätteroligt och började klappa. Ingen sa något. Mamman frågade inte om det var okej. Den ena hunden ställde sig på bakbenen och hoppade nästan upp i barnvagnen. Ingen sa något. Hundägaren frågade inte om det var okej. 
 
När tåget till slut stannade och vi gick längs perrongen hamnade jag bakom sällskapet med det lilla barnet. Hen satt i sin vagn som mamman körde, samtidigt som hon tände sin cigarett. 
 
Jag blir så trött på folk ibland. 
 
---
 
Nog om det. Kanske. Vi får se. 
 
Positiva saker nu. 
 
Min nya roliga lilla hobby: Den här målarboken. Den gör det lätt att vara kreativ! Titta här liksom -
 
 
Love it. 
 
Annars? Vi hade personalfest igår. Det var bananas som vanligt. Vi åt och drack och dansade på borden. Jag drack dock bara cider, så jag var inte lika vild som förra året. Kul var det, i alla fall. Det är roligt att minnas sådant som andra har glömt. :)
 
I fredags såg jag Guardians of the Galaxy! Den har jag sett fram emot sedan förra sommaren. I början mest för att Karen Gillan skulle vara med utan sitt hår. Och när sedan trailern började visas på tv började jag längta mer och mer, för den verkade så kul. Lite som en roligare Avengers, lite mer oslipad. Och det stämde ganska bra. Här bestod inte teamet av superhjältar och gudar, utan av en grön tjej, en helt vanlig kille från Missouri, en genetiskt manipulerad tvättbjörn, en superstark snubbe som tog allt bokstavligt, och ett träd. 
 
 
Och Karen var blå.
 
 
Nu har jag skrivit väldigt länge. Orkar nog inte korrläsa. Ursäkta för typos osv. 
 
P.S. MINDRE ÄN TRE VECKOR TILL NYTT WHO OCH NY DOCTOR!!!! !!! !!!!!!! !!! :D :D :D :D :D !! D.S.
Dagbok, Doctor Who, Film, TV | Between the Lines, Bradley Cooper, Chris Pratt, Dave Bautista, Doctor Who, Karen Gillan, Lee Pace, Peter Capaldi, Peter Deligdisch, Vin Diesel, Zoe Saldana | | En kommentar |

Film och förkylning

Förkylning är inte roligt. :( Jag mådde bra i måndags, men igår och idag har jag känt mig hemskt ynklig, till och från. Nässpray och ipren och zyx - I love you. 
 
Har jobbat "i grönsakerna" i två dagar, men eftersom vi är två nu på sommaren så har jag mest bara fixat med beställningar och annat pill som man inte har tid med annars. Det är verkligen skönt att inte behöva stressa (speciellt nu när jag inte är helt bra), men idag var vi så effektiva så vi var flera stycken som verkligen gick och letade efter saker att göra för vi var färdiga med allt. Sällsynta dagar... 
 
När jag kom hem värmde jag lite thaisoppa med kyckling, satte mig i soffan och lät Netflix välja en film åt mig. Första rekommendationen var The Conjuring, som jag läste om på twitter för någon dag sen. Riktigt läskig skulle den vara. Och alltså... det var väldigt längesen jag såg på en skräckfilm, så jag vet inte varför jag valde att titta på den här idag. Den var i alla fall vansinnigt läskig och jag var glad att jag valde att se den medan det var ljust ute... Usch och fy. Tummen upp, i alla fall. 
 
Sen tänkte jag att jag skulle se på något mjukt och gulligt för att återställa balansen i hjärnan lite, men istället valde jag att se på Cube 2: Hypercube. Den första Cube-filmen är ganska dålig men ändå fantastisk, på något sätt. Den här var inte alls lika intressant, men skådespelet var åtminstone lite bättre. Fast det var ingen stor bedrift.. 
 
Och nu är det läggdags. 
Dagbok, Film, Jobb | Cube, The Conjuring | | Kommentera |
Upp